David Näsvik

How I did it

Sat, 23 Oct 2010 14:27:57 +0200

I am very well aware that I'm not a world champion, but if you want to know how I transferred from a lazy ass on the couch to become an Ironman Finisher with a time of 8:35 and the Swedish Ironman Champion, well keep reading.

First of all almost always when I have told my story people seems to want to hear that I took a pill or did some magic and next day I was a Swedish Champion. For those people this story has no special secret or diet, it only includes iron supplements and hard work!

So to start off with I realized I was overweight. Being north of 113kg, is no way near healthy even though I'm 195cm tall. The plan was therefore to swiftly lose some serious weight. I used a very simple principle, eat fewer calories than you use. It cannot be easier than that, you can eat whatever you want but in the end you will ultimately lose weight, even if you have slow metabolism.

A side note to people saying that they cannot lose weight due to slow metabolism, take a moment to analyze your situation. It might be that the reason for your slow metabolism is that you take the car instead of walking a little too often. When was actually the last time you did exercise? If you really do have a really slow metabolism, congratulations that's something good for a coming long distance triathlete, but bear in mind whatever genes you have you will always have a one to one ratio calorie wise.

I am aware I might sound harse to people being overweight, especially since I have always blamed my own overweight on it, but I'm a living proof that you can do something to it. I'm also 100% sure that I will have some serious problem if I someday stops exercising, unluckily for me(or should I say well planned) cookies and ice cream wasn't in my new year's resolution for my millennium candy and snacks ban. I know I would gain my weight just as easy as I lost it.

WORK IN PROGRESS

Full gas

Sat, 07 Apr 2012 20:04:58 +0200

Totalt haveri i Torsdags, efter en längre period i superman-mode (dvs, näe jag behöver ingen vilodag eller sömn), så hälsade verkligheten på och det blev vilodag. Nu snackar vi kvalitets vilodag, sov, programmerade lite från sängen, sov lite till och till sist lite mer skönhetssömn. Dammit vad det gjorde susen, cyklade upp till Norrtälje dagen efter, snön yrde och det var askallt, ändå trampade jag 280w i snitt innan snögloppet satte stop för watt-mätning. Gjorde sedan ett mycket bra löppass idag på två timmar, där jag började lugnt och ökade succesivt till 3:50min/km innan passet var över. Skön känsla!

Så vad lär man sig av det, jo det är inte den träningen man gör som räknas utan den träning man tillgodogör sig som väger mest för att prestera bra! Kan inte säga det många gånger nog, ändå är det så himla lätt att hamna i ett liknande scenario som jag just beskrivit, bara för att det är så jävla roligt att träna!

Orsak/Verkan

Tue, 03 Apr 2012 11:22:37 +0200

Ibland så lyssnar man inte på sina egna råd. Just nu så är min simträning helt misär, cykling och löpning går däremot väldigt bra. Svårt att lista ut det sambandet? Nej man behöver inte några Sherlock Holms skills för att lista ut att om morgonsimpassen man gör mentalt räknas som bonuspass och att man alltid har tom tank när de körs, så blir resultatet därefter. Det är nämligen ett vanligt problem för icke-simmar triathleter att man tror att för simning så behöver man inget krut kvar i kroppen, det är ju ändå inga hårda pass... Fast det är ju långt ifrån sant och vill man verkligen göra stora framsteg så måste man skapa förutsättningar för det, då håller det inte att köra sena intervall pass på kvällarna och hoppas på det bästa morgonen därefter.

Dessutom så är det ju till stor den en mental sak, man prioriterar helt enkelt inte simningen, löpning och cykel har alltid förtur, men lik förbannat så gnäller man som ett litet barn över uteblivna framgångar.. Lika läskigt medveten jag är om problematiken så har jag likväl lika svårt att ändra något, man vill ju inte tappa i de övriga grenarna. Sedan så är man vill inte perfekt i de andra grenarna heller, ta t.ex igår så fick jag lite tid över på lunchen så då klämde jag in ett vo2max pass, där jag självklart förväntade utav min kropp att prestera på topp. Att träna maximalt syreupptag kräver planering (så att man är tillräckligt utvilad för att kunna ta ut sig max och sedan återhämtning...) och bra exekvering, vet inte vad jag fick ut av passet igår men jobbigt var det.

Sedan måste jag ju avslutningsvis bjuda lite på mig själv. Jag gör ju ibland bort mig totalt, vilket nog det som hände igår lätt kvalificerar sig till. Mitt på löparbanan i Sätrahallen hittar jag en blå tejprulle som ligger mot en blå löparbanan, inte bra tänker jag hör kan ju någon snubbla eller kliva snett på. Jag tar ju såklart upp tjeprullen och frågar mannen bredvid ifall det är hans. Tydligen så var det hans höjdhoppsmarkering som han noggrant placerat ut i en halvtimme.... Hoppsan...

Näe riktigt avslutningsvis så måste jag ju stolt presentera Emmas nya smeknamn, hon skall ju vara med i FITness Magazine, så hennes nya smeknamn är... :)

Urspårat Aprilskämt

Mon, 02 Apr 2012 09:12:52 +0200

Igår när jag och frugan såg på Ironman Live så höll vi på och skratta ihjäl oss när reklamen för "chocolate milk", började diskutera science behind chicolate milk... Jag menar vi snackar choklad mjölk, visst mjölk innehåller mycket bra, bland annat proteiner, men när jingeln gick var femte minut, plus att kommentatorerna pratade om dess förträfflighet mellan de frekventa reklampauserna så blev man nästan lite matt. Varför mitt April skämt kom till med den välkända svenska varianten O'Boy.

Dock så verkar mitt ord vara väldigt trovärdigt för nästan samtliga som har läst om det tror numer att jag verkligen är proffs på riktigt, såväl arbetsgivare som kompisar. Bara i morse på simningen på två fram och gratulerade mig. Så April, April..

Ny Sponsor!!!!!

Sun, 01 Apr 2012 16:10:43 +0200

Glatt kan jag äntligen presentera en ny sponsor! Precis som Chris Lieto, flitig användare av www.gotchocolatemilk.com, har jag alltid druckit O'boy. Marabou har insett marknadsförningspotientialet i denna dunderdryck och kommer satsa hårt på min triathlonkarriär. Något som jag är mycket stolt och glad över!

Satsningen kommer möjliggöra att jag numer kommer vara triathlon proffs på riktigt (förutom en dag i veckan då jag kommer verka som friskvårdsansvarig). Förhoppningsvis kommer detta leda till storverk kommande säsong, en säsong fylld med O'boy! Mer information kommer senare! Stay tuned!

Vattenläge

Sat, 31 Mar 2012 21:28:56 +0200

Efter två intensiva dagar med Capgemini Camp och i sällskap med Bernt Johansson så var det dags för lite mer träning så här på lördagen kvällen. Tänkte jag skulle leta efter det där vattenläget som alla pratar om. Letade frenetiskt, konstaterade mest att det jag hittade var ett gäng hårtussar i botten av bassängen efter några misslyckade flytövningar. Bytte strategi och körde 20*100m start 1:40, helt okej med tanke på att det var i 50:an, o ja man hittar gott med tussar på botten där.... Denna ****vinter som helt plötsligt kom i retur var ju inte så rolig, var fasiken imponerade över alla på lägret som stack ut i värsta snöstormen, inte så mycket snö horisontellt men desto mer vertikalt. I ärlighetens namn hade man nog valt trainer själv :) Nej nu skall jag nog leta efter sängläget istället och drömma om 51:39 som jag simmade i Roth ..

2 * Gnesta

Thu, 22 Mar 2012 21:48:36 +0100

Efter en trött morgon, där jag faktiskt hoppade simningen för lite mer kaffe så kom jag äntligen upp på cykeln, sex timmar var på schemat och ner mot Gnesta med omnejd skulle jag. Huvudanledningen varför jag skulle dit var för att få lite nya vägar, de tre senaste har nämligen varit mot Torö och/eller övriga Södertörn. Jag är ju verkligen en vanemänniska, ta förra fredagen då Magnus fick tjata sig till att få springa över Skogskyrkogården istället för min vanliga väg längs en vältrafikerad billed. När han dessutom tänkte pinka två kilometer innan där jag burkar göra det då var jag nära att lägga in en protest, med med risk att skapa lite dålig stämning så lät jag det bero och det gick faktiskt bra det med. Man skulle ju lätt kunna tro att jag har ADHD eller någon annan bokstavskombination, men förklarningen är enkel, man vill inte ändra rutt till något man inte känner till för då kan man inte beräkna energiåtgång och hur man skall lägga upp passet. Är man på gränsen att bonka då vill man helt enkelt inte ge sig ut i det okända, då vill man ha en rutt man kan.

Hur som helst det jag skulle komma till var att jag hela tiden hade en känsla att jag nydligen varit i varje korsning och sväng som dök upp, vartefter jag färdades mot Gnesta. Helskumt och jag började klura på när jag körde här senaste och kom fram till att det måste ha varit runt den 18-21:e Oktober och det är ju faktiskt en bra tag sedan. Visserligen har jag ju varit i metropolen Gnesta några gånger, men jag kunde ändå inte skaka av mig deja vu känslan av att just ha varit på dessa fina cykelvägar. Då kommer jag ju på att fasiken jag sov ju dåligt, hum, varför gjorde jag det igen, uhm, just ja jag cyklade ju till Gnesta i sömnen, var ju så det var

Var ganska trött när jag väl kom dit. Kommer skriva ett nytt inlägg som sammanfattar hela turen imorgon där jag även kommer belysa att kvinnor är trevligare och bättre som bilister.

Springsnabbare.se

Tue, 20 Mar 2012 11:37:32 +0100

Jag har haft turen att få tränas av Sveriges mest kompetenta sim och löptränare, men ingen har nog kommit i närheten av det brinnande engagemang Fredrik Zillén haft för att få mig att springa med ett mer ekonomiskt löpsteg! Gudarna skall veta att jag inte har lätt för mig att ta till mig instruktioner då jag tyvärr har en väldigt dålig kroppsuppfattning. Därmed blir det ju svårt att ändra på något då man inte vet från början vad man gör. Två individuella SM-guld till trots, så fick jag ju inte gå till spec-fröken för min svenska eller mattekunskaper i lågstadiet, utan för mig var det extra gymnastik som gällde för min tydligen obefintliga koordination. Minns det väl när de där tre tanterna kom och bad alla elever kasta upp en boll i luften och sedan fånga den. Jag fick uppmaningen att göra om det tre gånger, fick inget fjärde försök för de hade redan en klar uppfattning gällandes min framtid på extragympan. Ett ord, rockringarshelvete!!!! Det traumat lämnar jag till ett annat inlägg

Fredrik har dock idogt varit på mig som en hack-kyckling och inte givet upp utan enträget jobbat stenhårt med mig, vilket jag är enormt tacksam för, för dåliga förutsättningar gör ju det inte omöjligt, bara lite svårare! Problemet med att ha dålig koordination är ju att man väldigt lätt fortsätter göra samma sak(samma fel), fastän man själv tror att man gör rätt. Igår så hade jag förmånen att köra med Fredrik än en gång och fokus var teknikövningar med filmning. Jag är extremt självkritisk och har svårt att ta till mig positiv kritik, men det var fasiken islossning, för helt plötsligt så kunde jag springa som man skall göra och dessutom avslappnat som varit mitt STORA problem. Det bästa av allt var att jag dessutom kunde erkänna för mig själv att jag blivit bättre när vi såg på äldre filmningar och inte lite heller! Sånt tycker jag är stort, det är sådana tillfällen som gör att man vill träna mer, satsa hårdare för att uppnå ännu större mål. Med Fredriks positiva inställning som lätt smittar av sig så blir det en bra kombination för de hårda passen framöver. Visst nu är jag inte framme vid resans mål än, dvs att jag kan springa en hel IM-mara med bra teknik, men från och med igår så tror jag själv på att det går! Tack Fredrik!

Bike Fitting

Mon, 19 Mar 2012 19:46:05 +0100

It was a misty morning when I started the climb up to Vence village, approx 500m. In Nice it's always sunny, but quite often misty before 10:00. I had an appointment with a well renowned Bike Fitter Joël Steve at 09:00 and I was early. At some point it felt almost like I was on a mission to a far away monk with magic skills to share to anyone that managed to do a visit. Well a 500m climb in Sweden is extremely rare, in Nice well it's something you do before breakfast. Anyway I was quite excited since Björn Andersson had made the recommendation and was looking forward to get some answers to questions I had.

The fitting took place in a quite small bike shop with a very friendly atmosphere. The only customer(don't know if they were really open) stayed for over 90 minutes, drinking coffee, that I was also served while biking. I started with a warm-up, after which Joël did an initial overlook on how I biked.Could be worth mentioning that he had already watched some pictures from this site, something that I value highly is well prepared people! He told me quite early that he wouldn't do many changes since most things looked good. After that he did a small body composition scan(GAIT analys or similiar) and then more biking, before it was time for some changes on my pedal clips. Devil is in the details so after 1h45min the result was a slight change, which felt right immediately when I tested it out.

We moved on to use the RETUL-tool(a 3d analysis tool), as Joël had expected it didn't leave any remarks, rather confirming what he already had told me. I was still impressed that a tool could nail my characteristics on a bike. When the RETUL-markers was removed from me, he fine-tuned my elbow and hand positions on my aerobar(not in height as my drop of 23cm was enough, which btw the retul tool thought too, strange..), so I guess I'm gonna be even more aero this season! Yey!

So to sum up not many changes were done, except what I have already mention I also got a recommendation that I could lower my saddle-height 2mm and I should consider a 10mm shorter stem. People might think I got screwed, but I left with knowledge worth more than I paid for. I now have confirmation that my position is good and my normal hybris during race-season to do changes I can now handle with a better precision or even better leave it be. But I do know what changes I could try and what I shouldn't! I also got some answers about equipment I could test and how. But most of all I know which crank length I should have, a question that has puzzled me since I started my carrier as a triathlete!

So I was more than satisfied when I left Joël for another long day on the bike in Nice.

Dolphins

Sun, 18 Mar 2012 14:38:03 +0100

Mycket återhämtning denna vecka efter träningslägerhetsen som nästan resulterade upp emot 7h i snitt per dag i träning. Så om ni undrar vad det är för lönnfet person som suttit å hängt längspoolkanten denna vecka så vet ni i alla fall varför jag sett trött ut. Var en spännande Onsdag, simtest 200m tröskel + 8*50m vila 2min. Under insimmet höll jag knappt på att kunna simma över till andra sidan av 50m bassängen. Med tanke på det är jag väl ganska nöjd med att ha gjort 2:52 och runt 34-35 på 50:orna. Helst skulle jag sett 2:40 och alla femtior under 33, men men får väl spara det till nästa gång. Hur som helst en bra vecka med mycket simning(6 pass), avslutades med att simma med Stockholm Dolphins idag(söndag). Skönt gäng och i ledning av Mikael Rosén ett riktigt bra teknikpass som faktiskt blev lite av en eyeopener för mig.

Annars har väl Lelle Moberg bjudit på det hårdaste motståndet denna vecka, då vi i Fredags skulle springa 2h lite lugnt. I början av passet så tänkte jag driva lite med Lelles fasoner att allt behöva ligga ett halvt steg före den/dem han springer med, genom att själv konstant försöka lägga sig lite framför. Man kan väl konstatera att det hela back-fire'ade lite då Lelle var överlägset starkast för dagen och när det gick som snabbast så var ni nog uppe i 3:15min/km fart. Hualigen... Efter det bjöd Lelle på en trevlig tacos-middag, favoritkrubb faktiskt!

Lördagspasset så cyklade jag med Magnus, Olle och Lelle. Olle vek ner sig(skulle bara köra... men lite hårdare), varpå jag axlade ansvaret att dra i motvinden. Återigen en icke vinnande strategi då jag efter 2h30min cyklande inte klarade av att snitta mer än 250w(bästa timme 295w avg) och blev avhängd i kvadrat när Lelle och Magnus gick på utbrytning. Magnus stack, Lelle och jag skulle par dra ikapp, blev lite väl tungt och jag tappade efter 1min på 450watt. Så lärdomen av detta blir alltså om man inte vill bli avhängd låt alla göra grovjobbet i motvinden ;-)

Just nu väntar livrustkammaren ifall Linda sliter sig ifrån sina jätteintressanta artiklar, där det är lika troligt att jag förstår hälften av som att jag skulle göra sub 20min på 1500m frisim. Efter det blir det veckans sista träningspass 2h15min löpning.