Håll ut! Mer inlägg kommer till helgen, detta skrevs i en all hast på frugans IPad, på väg till valborgsfirande!

Första gången jag såg Odd så tyckte jag att han var astuff med hans Mavic Cosmic(högprofil) hjul och italienska ram, det som dock imponerade mest på mig var att han cyklade hem till Stockholm från Nynäshamn efter att just genomfört ett cykellopp(Destination Nynäshamn 135km). Detta cykellopp kom vi att köra många gånger tillsammans, det är nedlagt nu vilket är trist då det var ett trevligt lopp. Pelle Karlsson ifrågasatte varför vi inte bara tränade för, då vi allt som oftast blev just ensamma efter några mil och fick pardra tillsammans till mållinjen själva, precis som ett vanligt träningspass. Måste nog erkänna att Pelle hade en poäng, det är ju inte som så att man verkligen vill ha en finishermedalj, fast det är ju ändå något speciellt med tävling, om än motionslopp som detta.

Det lopp jag minns bäst är en smått episk runda på 100km, jag och Odd rycker såklart i första backen som är efter 10km, någon muttrar och surar ihop totalt då man ”tydligen” inte gör så på ett motionslopp. När vi en kort stund senare är ensamma och kör på som bäst, punkar Odd. Jag blir lite hybris när jag ser hur långsam Odd är på att byta, medan Odd själv är lugnheten själv personifierad och kort säger att det gäller att vara noggrann annars får man bara punka igen. Måste nog ändå tillstå att även om man är noggrann så är åtta minuter lite väl länge. Efter en väntan som känns som en mindre evighet, så kan vi konstatera att alla vi kört ifrån, har nu passerat oss och just när tanten med cykelkorg kommer ikapp oss, är vi redo igen. Här börjar en jakt utan dess like, inser att jag sedan dess presterat mycket bättre watt och hastigheter(då jag med åren blivit bättre), men jag har nog sällan fått ut så mycket i pedalerna av vad min kropp kan prestera för dagen. Vi kör strikt partempo där vi växlar efter 3-5 minuter och vi börjar passera sällskap efter sällskap. Vid ungefär sju mil kommer vi ikapp den stora klungan, jag hör att någon skriker:”nu tar vi rygg på triiiiiiiiaaaathleterna” och så har vi passerat dem. Med två mil kvar hör jag Odd säga:”vi har nog bara en framför oss kvar”, uppenbarligen var det inte gott nog att vara tvåa och trea så tempot ökar, här kan jag med gott samvete säga att Odd var den starkare utav oss. När den korta målrakan uppenbarar sig så ser vi ”vinnaren” cykla imål, turligt nog så är ju detta ett motionslopp så i resultatlistan vi fick samma minut i sluttid som ”segraren”, mao det var värt besväret att jaga hela dagen.

Andra minnesvärda pass är vår Gnestarunda, en runda som jag numer gör ganska ofta, men det var Odd som lärde mig den. En jag kommer ihåg särskilt är när jag, Odd och Lelle var ute på ett längre pass. Jag och Odd har en tokigt bra dag och turas om att dra 10min var på cirka 290-300w de sista tre timmarna, helt sjukt hårt! Som parantes kan man väl nämna att Lelle hade en mindre bra dag, efter lite övertalningar så valde han dock att hänga med hela rundan.

Till våren (om den nu kommer i år) så ser jag fram emot att återigen köra Gnestarundan med Odd, dock så har han valt att flytta norr om stan, men det kommer nog passa som handen i handsken för honom att veta att han minst kommer ha tre mil mer cyklat än alla oss andra!

Svageter: Punkabyten

Styrkor: Formtoppning, cykelstark

Bästa meriter segrare RM 35-39 Kalmar Triathlon

Slutligen, måste man nog erkänna att Odds fight face är rätt imponerande och respekt ingivande, med tanke på ingressbilden

Vanligtsvis brukar jag avsluta mina träningsläger med denna typ av pass, men denna gång hade min coach en annan plan och det var några hårda pass till innan lägerträningen skulle anses som avklarad. Efterföljande dagar blev rätt misär utan att jag fick så mycket bra gjort eller tryck på passena. Pontus drog ut mig på en fyra timmars runda, vilket var sjukt snällt, han väntade in mig i backar och dylikt där jag var helt under isen. Fann lite ny energi då vi skulle köra en timme tävlingspace, jag lade mig på cirka 20m rulle där draftingeffekten inte är så stor men var jättetacksam för den visuella draghjälpen. Kände mig aldrig stark men hade inte heller svårt att hänga med, var en kul sträcka och rolig körning då takten ökades lite på slutet. Kändes lite smått ironiskt att intervallen slutade på 255w i snitt, ungefär som en käftsmäll i påminnelse att mitt 7h-pass kanske var lite väl hårt.

Lyckades även lura ut Mikael Sahlberg på mitt sista hårda intervallpass löpning, vet inte riktigt vad jag gjorde där, var i alla fall väldigt tacksam för sällskap, även om jag inte var så mycket att hänga i julgranen. Lägrets höjdpunkt träningsmässigt blev nog faktiskt löppasset med Mikael Sahlberg, fast det passet vi sprang 8km i 3:44min/km fart och i äkta berg och dalbane terräng på skitväg ute i öknen och bottennappet det sista intervallpasset… Apropå Mikael Sahlberg, jag vet om att jag är rätt disträ och tankspridd, men jag har verkligen fått en hickup på att kalla honom Mange, typ jag skrev Mange två gånger när detta blogginlägg skrevs. Extra pinsamt då jag själv blir smått vansinnig när folk säger fel namn till mig.

Om man skulle summera formen så är den god, uthålligheten finns på cyklingen(och det rejält), men inte farten eller edge’n. Simmässigt är jag snabbare än någonsin, problemet bara är att det är tveksamt om det kommer räcka med tanke på motståndet. Lämpligt nog så har jag ett äss i skjortärmen där, som gör att jag inte är så pass orolig, om det är en ny våtdräkt eller simcoach berättar jag inte än, men jag känner mig trygg att jag kommer simma riktigt bra! Löpningen är det motsatta jämfört med cyklingen, där har jag farten, men är osäker på om jag har uthålligheten. Förhoppningsvis nu när mina knäproblem är long gone så kan jag ta reda på det och då få goda besked. Oavsett så ser jag verkligen fram emot att tävla och hoppas det blir lika kul som alltid!

I lägenheten så bestämde Mikael Sahlberg att köra löpningen med mig, kändes lite som om att Tom tag’ade honom för att försöka köra slut på mig på löpningen istället. Mikael är faktiskt en ”lite” bättre löpare än mig, men det blev ändå ett riktigt bra pass med bra fart och intensitet i ett bergigt ökenlandskap, för min del måste jag nog erkänna att det var lite för varmt, dock så kände jag mig stark alla 4*2km’s intervaller. Blev glad när Micke lugnade ner sig på sista då han bitvis sprang 3:20min/km fart, kanske var lite onödigt hårt just denna dag för mig.

Återigen en mycket bra träningsdag, hoppas flera av denna sort kommer!

Fredriks styrkor är bland annat löpning då tydligen hans badminton karriär har givit honom ett fint löpsteg, dessvärre har han varit lite skadeförföljd, varför det faktiskt är mest hans styrka som bergsget jag fått uppleva. Vi har haft många fina pass nere i Nice på cykeln tillsammans. Sist så roade sig Lelle och Fredrik med att under ett bergspass öka så fort jag kom ikapp uppför, endast för att jävlas med mig(15kg i viktskillnad gör en del uppför, FAAN). Bara så att ni vet era as, ni kommer få lida på alla platta pass(dvs samtliga pass i Sverige, då vi inte har några berg i Stockholm), när jag kommer hem ifrån Playitas! Nu brukar iofs Fredrik vara ganska bra på att hushålla med energi, men på rätt dag så kan man få honom på knä, vilket givetvis all träning handlar om(läs ironi).

När det kommer till simning så har jag, Fredrik och George just nu ett riktigt bra samarbete där vi hetsar varandra till framsteg i poolen. Är dock lite knäckt över att sist fått stryk med 2-3 sekunder på 100m, känns dock skönt att än så länge ha bäst 400m rekord av oss.

Som sagt löpningen är Fredriks starka sida, kommer sent glömma ett 2h distanspass i Nice där vi lade in 6*1km på slutet, när jag imponerande nog(för att vara mig) hängde mig kvar på sista kilometern på 3:22(bra för att vara mig i januari), så gjorde karln en till på 3:15, givetvis ”bara” för att visa var skåpet skall stå. Kan ju inte var nyttigt att hitta på extra intervaller sådär annars(det har man ju själv aldrig gjort).

Trist nog har vi inte mötts på långdistans sedan 2010 i Kalmar, men jag kan erkänna att jag har fått stryk av Fredrik på en olympisk distans i Säter, trots att jag hade honom på fallrepet efter 5km löpning så fegade jag ur och gick inte för det, var sedan chanslös i spurten. Sist vi möttes i ett duathlon kom jag också undan med en seger, men det vågar jag inte lova nästa gång vi duellerar . En sak är klar, många sköna träningspass väntar tillsammans och hur det går i Motala står skrivit i stjärnorna, kommer nog krävas en bra dag från min sida för att hålla Fredrik bakom mig.

När väl simningen var avklarad, eller fiskskådningen som det kanske mer liknade så blev det finkaffe i baren, det man får till frukosten är tyvärr inte lika gott, varför man gärna kostar på sig barkaffet. När vi väl kände oss mätta av frukost nummer två var det dags för lunch egentligen, men jag passade på det och skötte lite jobbärenden, trots allt är det ju ingen som gör mitt jobb medan jag är borta.

Vilodag till trots kände jag att mina ben ändå ville ha lite rehab övningar samt stretch på gymmet så jag begav mig dit. Var ganska ensam inne på gymmet, innan alla tyska triathleter kom dit på eftermiddagen med Sebastian Kienle i spetsen.

Innan slödagen tog slut så hämtade jag upp min cykel från www.bikedoctor.jimdo.com som hade givit den lite kärlek. Nu väntar sängen innan simning imorgon på riktiga simtider, dvs 06:30.

Jobbigaste minnet är helt klart vårt partempo ihop som vi gjorde våren 2007, vi hade tränat tillsammans och vem som hade varit starkast hade svängt från gång till gång, så jag trodde i min enfald att vi skulle vara lika starka under tävlingen. Ack så jag bedrog mig, det råder ingen som helst tvekan om att det blev den säsongens jobbigaste tävling/träning, tydligen så höjer sig OS-deltagare en nivå ytterligare när det är tävling. Hualigen vad jag svor där bak, man kan ju gärna inte släppa hjulet på ett partempo!

Otaliga är de spurtförluster jag har mot Anders, eller 5minutrare jag förtvivlat försökt hänga på eller av honom, eller för den delen bergsstigningar där han lätt trampat ifrån mig. Jag tycker dock det är lite roligare att prata om minnen där pass varit lite längre än just fyra timmar. För att vara en vän av teknik så kan man snällt säga att Anders inte gillar sin cykel-GPS(Garmin 705), den var jäkligt nära att bli utkastad över ett stup när den helt oförklarligt visade oss av bästa cykelvägen i Nice, till att navigera oss in i en bergsby för att sedan glatt signalera fortsätt rakt fram vid en återvändsgränd. Situationen blev ju inte bättre av att den idogt fortsatte att hänvisa till återvändsgränden efter att vi vänt om.

Priset av alla träningshistorier och here goes number one, för att försöka måla upp bilden så måste jag ta det från början. Vi hade en underbar dag i Nice efter att ha cyklat en längre rutt över bla Col Braus(1000+möh) och ner till Sospel för att sedan ta en härlig lunch i Menton. Anders säger lite oväntat att han tänkte ta en liten ”kortare” tur och cykla kustvägen hem, istället för att som man bör göra ta vägen hem via Col de Madone. Konstigt nog så började vi med att cykla upp mot S:t Agnes, dvs mot Madones topp, jag tänkte att vad konstigt skulle inte Anders ta kustvägen, men jag tänkte bara att hans GPS hade någon bra ny väg. Efter att ha passerat byn Agnes så kommer jag ikapp en helt slutkörd Anders som lätt svär mer än något annat jag hört på en cykeltur(bilister borträknat), tydligen så var han i tron om att GPS’en skulle visa honom kustvägen hem. Så efter en liten extra rutt på 940 höjdmeters klättring så glider vi in i Nice, jag är pigg och glad(då jag egentligen ville köra Madone), återigen anförtror vi oss åt att GPS’en skall slingra oss hela vägen hem till lägenheten. Helt plötsligt får den hjärnsläpp nummer 325 och markerar att vi skall köra på diagonalen genom ett kvarter, men mycket riktigt så går det otroligt nog, så vi följer rutten. Vid det här laget är Anders trött och asförbannad då hans tänkta 4h tur blivit 6h+ och hans energiförråd är för länge sedan slut. Inne i diagonalgränden så händer det som bara händer på tecknad film, som hämtat från värsta Monty Python sketchen. En större bil står dubbelparkerad så Anders tar sats för att rulla emellan på det lilla utrymme som finns kvar, MEN just innan så bestämmer sig en mycket gammal tant med RULTA att aggressivt klämma sig före, vilket resulterar till att Anders förtvivlat försöker hålla balansen på cykeln, medan tanten som just varit blixtsnabb, bara för att hinna häva sig före Anders, återigen förblir just en gammal tant med rulta och det tempo som man kan förvänta sig. Normalt sett är Anders en mycket skicklig teknisk cyklist, men denna dag är att chanslös att hålla balansen på cykeln utan måste istället ta små piggmé-steg medan damen i fråga släpar sig fram. Jag asgarvar (såklart efter vi lämnat tanten) resten av vägen hem medan man nog kan tycka att det ryker lite ur Anders öron. En historia som inte riktigt går att förmedla om man inte var där, men har nog sällan haft så roligt åt någon annans frustration!

Hoppas på några hårda pass med Anders i vår, om inte annat så får jag väl skinna honom i poker .

Väl hemkommen till lägenheten så stod ju såklart löpning på schemat, in med mera käk och sedan vänta på att benen skulle piggna på sig. Mikael Sahlberg gjorde sällskap, men dessvärre så förlitade jag mig på hans GPS så passet blev alldeles för hårt min 8km intervall som skulle ha gått i 4:15 blev gick istället i 3:44min/km fart, kanske inte så farligt kan man tycka men lägg till berg och dalbaneterräng och grusväg så är det ganska hyfsat knatat faktiskt. Håller tummarna för att min coach inte får spelet. En sak kan man i alla fall konstatera det var en bra träningsdag och Sahlberg har ett väldigt bra löpsteg!

Har svårt och förstå de som gnäller på vädret här nere på Playitas bara för att det har varit lite molnigt två dagar i rad, bilden överst föreställer mig på läger i Nice och det var tamefanimig den enda bild utan snö jag hittade på mig själv!!!

Annars så har det varit mycket snack om Nivea solkräm faktor 6 eller 10, fast det optimala skall tydligen vara 8 och då måste man ju bara blanda så det blir den perfekta brännan. Själv så är jag ju lite av en naturbegåvning när det kommer till snygga brännor, så jag behöver ju inte oroa mig för fem öre, medan ”andra” har tydliga spår efter GPS-armband, Playitasband, klockor osv. Ja Mamma jag har ordentligt med solkräm så du behöver inte oroa dig

Hoppas morgondagens cykelpass går lika bra som den 10:e Januari för då var jag asstark den dagen(samma pass stundar), kan behövas imorgon då det ryktas om att Sebastian Kienle skall vara med. Även om han inte kommer så är ju alltid Danmarks bästa cyklist med, Filip Hakestam, JÄVLAR vad stark han var på 10*3min liggandes i båge, visst det är klent av mig att skylla på att han har spacers upp till himlen och således inte ligger i bågen, då han måste typ ha legat 200w mer än mig och då snittade jag ändå på 300w+. Helt galet bra med andra ord. Nej nu är det dags för sängen så att jag kan leverera imorgon, fast inte imorgon på morgonen för de är riktiga sömntutor här, det är ju faktiskt ”lag” på att simma innan frukosten, åtminstone borde det vara det.